Tesla har lanserat ett Certified Pre-Owned-program i USA och lägger därmed ett formellt lager av kontroll och garanti ovanpå en begagnatverksamhet som företaget drivit i åratal utan vare sig det ena eller det andra. Det är en liten administrativ förändring med ett stort kommersiellt syfte: att hålla uppe värdet på en begagnad Tesla.

Vad certifieringen faktiskt omfattar

Bilar som tas in i programmet genomgår en kontroll av fler än 115 punkter som täcker kosmetiskt, funktionellt och strukturellt skick, rustas upp där det behövs och certifieras därefter. Tesla uppger att certifierade bilar saknar historik med skada på bärande konstruktion eller utlösta krockkuddar.

Varje certifierad bil får en Pre-Owned Limited Vehicle Warranty, en begränsad begagnatgaranti, på ett år eller 10 000 miles, det som inträffar först. Eventuell återstående täckning från den ursprungliga New Vehicle Limited Warranty följer med bilen utöver detta.

Del Villkor
Kontroll 115+ punkter, kosmetiskt, funktionellt och strukturellt
Utesluten historik Skada på bärande konstruktion, utlöst krockkudde
Tillagd garanti 1 år eller 10 000 miles, det som inträffar först
Ursprunglig garanti Återstående del behålls
Marknad USA

Drive Tesla rapporterar att programmet inte är tillgängligt i Kanada. Tesla har inte aviserat något för Europa.

Varför nu

Tidpunkten är inte slumpmässig. Värdet på begagnade Teslor har fallit kraftigt, och glappet mellan vad bilarna är värda och vilket skick de faktiskt är i har blivit själva nyheten. TeslAnt skrev den här veckan att priserna på begagnade Model S har kollapsat medan batterierna i stort sett inte har det — bilar med höga mätarställningar behåller vanligen 85–90 % av sin ursprungliga kapacitet efter tio år, och en europeisk annons låg på 14 000 euro.

Det glappet är en möjlighet och ett problem på samma gång. Det innebär att begagnade Teslor är verkligt prisvärda; det innebär också svaga restvärden, vilket driver upp leasingkostnaderna och gör nya bilar svårare att sälja. Certifiering är det gängse verktyget för att minska glappet. Varje etablerat premiummärke har ett sådant program, av precis det skälet.

Vad köparen egentligen betalar för

Den ärliga beskrivningen är att certifiering inte gör bilen bättre. Den flyttar risk. En köpare som själv kan bedöma batteriet i en elbil, kontrollera servicehistoriken och leta efter spår av reparationer betalar ett påslag för en trygghet som han eller hon hade kunnat skaffa på egen hand.

För de flesta köpare är den tryggheten värd något, eftersom de två fel som skrämmer den som letar begagnad elbil mest — ett degraderat batteri och en förtigen reparation av bärande konstruktion — är just de två som är svårast att kontrollera utifrån en annons. En kontroll av 115 punkter med ett uttalat undantag för skada på bärande konstruktion träffar det andra direkt. Om det första säger den påtagligt mindre: Tesla har inte publicerat något gränsvärde för batterihälsa som en bil måste klara för att certifieras, och en garanti på ett år eller 10 000 miles är kort täckning för en komponent som, om den går sönder, går sönder långt senare.

Vad europeiska köpare får, tills vidare

Inget nytt. Tesla säljer begagnade bilar i Europa via sin egen webbplats med egna garantivillkor för begagnat, men det finns ingen aviserad europeisk motsvarighet till programmet och inget datum för en.

Européer som letar begagnat gör det på en marknad där priserna har börjat falla och där oberoende handlare, inte tillverkaren, sätter villkoren. Tills Tesla tar certifieringen över Atlanten består en europeisk köpares skydd av det som handlaren erbjuder och det som återstår av den ursprungliga garantin.

Slutsats

Ett förnuftigt och sedan länge försenat steg i USA som främst gynnar Teslas restvärden, med en reell men begränsad nytta för köparna. Håll ögonen på om det tar sig till Europa — det är där priserna på begagnade Teslor är under störst press.